och så blev det deras tur

 
Så blev det dags för studentbal för min stilige bror och resten av hans årskurs. Tillsammans med en mängd andra åskådare fick jag se många fina balpar få kramp i käkmusklerna av sina stora leenden och föreviga dessa; trots att jag hade hoppats på mer mulet väder fick jag ändå några bra bilder. Dock var det inte så svårt när alla var så fina.
Tanken slog mig plötsligt hur tomt det kommer bli när alla 94:or tagit studenten och flyttat härifrån- själv lämnas jag ensam med mina föräldrar och den tanken känns bara konstig.
 
Jättekonstig faktiskt.
 
 
-ann

get me out of this world

 
Skrev precis ett långt inlägg men det kändes inte bra så jag tog bort allt. Istället ska jag gå och köpa juice och sen koppla bort allt för några timmar innan jag ska dansa till 80-talsmusik.
 
-ann

edvin och amandus

 
Med de två pojkarna ovan kastade jag i helgen mitt första kast med kastspö någonsin- det var läskigt och jag fick ingen fisk. Men att få hänga med dem var bara bra; och vid en sån vacker syn som Åhus bjöd på var det riktigt mysigt. Så synd att de bor så långt ifrån bara, annars hade jag hängt med dem hela tiden.
 
Noah And The Whale – There Will Come A Time
 
-ann

daphne

 
Detta är jag och Daphne. Hon är nog en av de mest rekorderliga töserna jag känner. Vi gillar att dricka te och lyssna på bra musik och skratta och prata om mysiga ting och drömma om idyller och dansa konstiga japan-inspirerade danser. Vi trivs bra med varandra helt enkelt.
Nu är vi tyvärr inte tandställnings-homies längre, men hon är ju såklart lika fantastisk ändå.
 
Stevie Wonder – Signed, Sealed, Delivered (I'm Yours)
 
-ann

cogito, ergo sum

 
Har en av de mest kaotiska veckorna hittils.
 
Men jaja. Jag tänker, alltså finns jag. Cogito, ergo sum.

-ann

idyllsökare

 
Om jag skulle få beskriva mig själv med ett ord skulle jag nog välja idyllsökare. Något av det bästa jag vet, och något som jag är riktigt bra på, är att se och ta vara på de där riktigt magiska ögonblicken som ibland, tyvärr, går obemärkta förbi.
Det senaste har jag till exempel suttit ute och läst i det fina vädret, gått långpromenader, suttit i ett av skolans fönster och ätit delicatoboll, spelat ukulele med sjöutsikt i solnedgången, plockat en stor bukett bland ett hav av vitsippor, lyssnat på det nya från Noah and the Whale ensam i skolan, pratat i telefon med fina människor och tagit ut cykeln för en premiärtur för iår.
 
 
-ann

för narnia

"While we are actually subjected to them, the 'moods' and 'spirits' of nature point no morals. Overwhelming gaiety, insupportable grandeur, sombre desolation are flung at you. Make what you can of them, if you must make at all. The only imperative that nature utters is, 'Look. Listen. Attend.”

-ann

vitsippor och d-vitamin

 
På något sätt får man ett helt annat perspektiv på saker och ting på våren. Kanske kan det vara för att allt, både natur, känslor och livslust, väcks till liv igen, kanske för att det går så fort.
Vill bara pausa, andas, greppa och hålla kvar.
Sånt jag inte vill prioritera tar så mycket plats, och det gör mig rädd.
Men kanske är det bra. För det är då jag tar vara på de små ögonblicken. Kopplar bort allt annat.
Känner och tar in det som man annars inte märker; undertryckt nervositet, fingrar som river sönder pappersbitar, de mjuka tonerna från pianot på undervåningen, surrandet från humlorna i lönnträdet, fötter som diskret stampar takten, skratten och småpratet som ekar i klassrummet, den sträva huden på gitarrvana fingrar, tystnad, frisk vind som virvlar omkring håret, pirret i magen innan ett äventyr, blänket i hans ögon.
 
Trots lyckokänslorna som dominerar hela mig mest hela tiden fylls jag ändå av en sorts melankoliskhet; inte över det förgängliga i tillvaron, utan fullkomligheten i det vackra . Ja, det vackra är förgängligt, men är det inte det som gör det vackert?
Och det är när det är vackert som jag vill ha en hand i min, lycka i hjärtat och glädje i själen.
Det är då som allt jag behöver tänka på är just vackerheten- som kramar, skratt, Vitsippor och D-vitamin.
 
 -ann

maria

 
Detta är Maria. Hon är, som avslöjas, väldigt vacker.
Dessutom är hon en fantastisk människa att ha med i sin umgängeskrets; och jag är så glad och tacksam att hon är med i min.
 

-ann

himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö

 
Igår kväll velade jag ganska länga huruvida jag skulle åka och fira valborg i Haby eller stanna hemma och plugga istället. Tur att jag tog mitt förnuft till fånga, för åh vilken trevlig kväll jag hade!
Olyckligtvis tog mitt kamerabatteri slut alldeles i början av kvällen, så det var inte alla människor som hann komma med på bild, förutom på min mobilkamera (då jag och Daphne sprang till mer eller mindre okända människor och frågade om vi kunde få fota oss med dem, så kul!).
Kvällen bjöd på grill, skratt, nya vänskaper, musik, dans, bad för de modiga och sånt som ett valborgsfirande bör innehålla. Kan med gott samvete säga att det var en av de trevligare valborgmässoaftnar jag varit med om.
 
-ann