Så blev det dags för studentbal för min stilige bror och resten av hans årskurs. Tillsammans med en mängd andra åskådare fick jag se många fina balpar få kramp i käkmusklerna av sina stora leenden och föreviga dessa; trots att jag hade hoppats på mer mulet väder fick jag ändå några bra bilder. Dock var det inte så svårt när alla var så fina.

Tanken slog mig plötsligt hur tomt det kommer bli när alla 94:or tagit studenten och flyttat härifrån- själv lämnas jag ensam med mina föräldrar och den tanken känns bara konstig.

 

Jättekonstig faktiskt.