vårdagar II

Så kom äntligen dagen då vi insåg att solen inte bara skiner utan också värmer. Den kom lägligt till informationen om att vi kan ta oss upp på vårt lägenhetstak så efter lite drick-shopping klättrar vi upp för stegen och brer ut en filt för att sen samla lite fräknar i solen.Vi ställde om till sommartid några veckor innan påsk och bara det skvallrar om att ljusare tider är på ingång. Jag skapar en spotifylista med det ett namn uppkommet i ren och skär cyniskhet men i samband med ett långt telefonsamtal med min bror inser jag att även de områden i mitt liv som känns som mest döda också de kommer kunna väckas till liv igen.
På Ica säljer de buketter för 20 kr styck och då går det bra att skämma bort sig själv med färska tulpaner. De bästa är de som fortfarande är lite kalla från kylrummet och har outslagna krispiga knoppar. Jag läser böcker som liksom kittlar i magen för att de är så vackra och gråter mig igenom de sista kapitlena. Hittar samtidigt en ny passion för renhet och friskhet så jag tvättar alla kläder i min garderob och fönstret får stå på vid gavel som vanligt och jag sitter gärna uppkrupen i nybytta lakan.
Åker hem för några dagar och hinner med heldagsumgänge med min favorittjej. Vi dricker te och pratar om livet och jag blir så lycklig över att se och iaktta och lyssna till henne. En tjej som skiner av Jesus och har en varm kärleksfull blick och som är modig som få. Orden "jag älskar dig" kommer så lätt till henne för när kärleken känns så där tydligt som när jag är med henne är det liksom omöjligt att inte säga det också.
Varje fredagförmiddag spenderas i bön och det har blivit mina favoritstunder i veckan. Solljus silar in genom smutsiga fönster och lägger sig som rektangulära ytor koncentrerad värme på golvet. Framför mig en ensam spotlight som lyser upp krucifixet på väggen som gör att blicken som den sig bör automatiskt dras dit. Det enda jag oftast kan säga är Jesus, det enda som står fast bland virrvarret av intryck och känslor i mina tankar. Det är ibland det bästa sätt jag visar min kärlek, att bara säga upprepa och förtrösta på hans namn.
Trots att Malmö-våren kanske är lite mer lätthanterlig än Malmö-hösten är det inget Narnia direkt utan vi får skogsabstinens. Det blir bara att packa bilen och ta en dagstur till närmsta bokskog där vitsipporna ligger som en vidsträckt matta på skogsgolvet och på en stor stock sitter vi och äter risifrutti och dricker festis precis som på mellanstadiet. Hemma i mini-trädgården skjuter några blåsippor upp och i buskaget har vi numera minst tre små kaniner som skuttar ut på gräsmattan för att äta lite vårlök. Vi brukar se dem från fönstret och blir lika glada varje gång för det betyder att den onda grannkatten inte fått tag på dem än.
Tanken på att lämna Malmö känns svårare och svårare i takt med att relationer fördjupas och byggs vidare på. Gläds lika mycket åt att få visa upp vår stad för långväga finbesök som att hitta nya smultronställen med lite mer etablerade Malmöbor än vi. Alltid med min vapendragare Ronja vid min sida, såklart.
Separationsångesten förstärks däremot vid tanken på att privilegiet att få följas åt på nära håll ännu ett läsår med nio av mina favoriter också snart är slut, men det känns tryggt att veta att jag antagligen kommer bära med mig dessa genom livet ett bra tag framöver. Livet ut om vi har tur, men vi kommer ändå hänga en evighet i himlen så om man missar några år där emellan är det nog okej.
Jag försöker spara kvällsljus intryck lukter genom kamerarullen men upptäcker allt som oftast att det inte kan sparas på ett rättvist sätt i tvådimension. Så jag gör mig tid att också bara stanna och andas in och tänka efter under tiden. Som när jag öppnar en våtservett och lukten påminner mig om min mor när jag var åtta eller när solen stått på extra länge på asfalten och dofterna gör att jag plötsligt borde befinna mig i Haifa snarare än på möllan.
Efter noga planerande gör vi en resa som ändå känns väldigt spontan och under eiffeltornet finns en gräsmatta i lä där vi sitter en hel eftermiddag för att spela kort äta nutella och bränna oss i ansiktet. Det känns som det var den eftermiddagen som fick representera hela resan men vi fick såklart massa tid att åka tunnelbana äta macarons fota vackra gränder och äta mer nutella.

hoppet är vår vän, och vi dess löften tro

 
"Glitter i armhålorna glitter i håret glitter mellan tårna
Fötterna är förvånansvärt icke-ömma med tanke på att större delen av natten gått ut på dansdansdans
I tystnaden ringer det i öronen som ett eko av skratt lyckoskrik musik
Jag har lycka i magen solrosiga kinder och minnen jag aldrig glömmer
Så bra dag
Så bra klasskamrater
Det gör ont att tänka att vi inte ses på måndag, och inte ens i höst
Men FRIHET, det är svårslaget
Vill minnas känslan denna natt för alltid
För det är lite som en Håkan Hellström-låt
Åh vill krama alla igen"
 
Igår var det en månad sen jag tog studenten.
 
-ann

succinatdehydrogenas

 
 
Idag gjorde hade vi vår sista kemilab på gymnasiet, någonsin. Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta, men såklart var det mest skratt. För att ära vår sista gång bland provrör och magnetomrörare valde vi att iklä oss de där labbrockarna och skyddsglasögonen vi aldrig tidigare använt.Det var ett ypperligt sätt att avsluta en era. (visst är det typ finaste bilden någonsin dessutom? Malin, Johanna och Niklas är rekorderliga typer)
 
-ann

orangetonad lycka

 
Bland annat dessa två förgyller mina dagar i skolan, varje dag. Så tacksam för dem.
 
-ann
 

hon är ca bäst av alla

 

Så försök slå det, ni! (ni kommer inte lyckas)

hoppfullt xtreme

 
 
IDAG
började vi med en helt ny fräsch fysikbok
somnade jag på bussen hem som vanligt
var jag innebandytaggad på idrotten och gjorde mål av ren tur
gick jag Horred runt och kom på att jag bott här i tolv år
hälsade jag på mannen vid brevlådan och han blev jätteglad
var jag jättetrött men än mer glad
åt jag knäckebröd med äcklig tomat
vinkade jag hejdå till Daniel och fick ont i hjärtat över insikten över att inte få se honom förrän i Mars
 
Men mest av allt njöt jag av The Tallest Man On Earths ljuva stämma i regnet och jag tog av mig vantarna bara för att få frysa om fingrarna en stund och funderade på hur allt hade sett ut nu om Benjamin inte hade vetat vilka Mumford And Sons var 2011 och därmed inte förgyllt våra stunder i diskrummet, eller om Edvin och Amandus aldrig fått mig att börja lyssna på Bon Iver.
 
Och att jag redan haft årets bästa dag känns så fulländat, på något sätt. Som att det bara kan bli bättre härifrån. Hoppfult xtreme, typ. Och det kommer det bli, det känner jag på mig. Med en vän som den jag har kan det bara bli bra. (Han brukar dessutom kunna fixa det mesta)
 
 
-ann
 
 

pärla

 
Idag träffar jag denna pärla och det blir första gången vi ses själva på över ett år tror jag. Helt vrickat och konstigt men tur att det ÄNTLIGEN blir av. Fina hon.
 
 
-ann

med änglar i koppunderläggsformat

 
Sen jag sanerade det bakteriefulla område som jag tidigare kallade mitt rum har jag knappt lämnat det. Där gör jag allt: äter, sover, pluggar, läser, står på händer, dansar, filosoferar, ritar. Ett bra ställe ändå, speciellt med ett fönster på vid gavel, musik i högtalarna och en bild på mig och Maria som änglar i koppunderläggsformat på fönsterkarmen (det är nog det finaste i mitt rum just nu, kanske att ni får se det vid tillfälle.).
 
-ann

vackraste året

 
 
Idag fyller jag 17 år. Kalas, eller nåt.
 
(Tydligen är idag första dagen på det Vackraste året för min del, då det sägs att man är som vackrast när man är 17. Men jag vet väl inte riktigt huruvida det stämmer särskilt bra)
 
-ann

glory days

 
Trots att jag har åkt på sjukan för denna höst (vilket hittils inneburit snörvlande som aldrig förr, tupplurer i soffan till David Attenboroughs ljuva röst, och avverkandet av massvis med filmtips) måste jag ändå påstå att jag mår bra.
Vi hade dansuppvisning nästan hela helgen och det kräver så mycket emotionellt att jag var nära på att börja gråta flera gånger på scen.
Daphne och jag gjorde ett skittles-konstverk och skrämde både folk på stan och oss själva med vårt extrema showsmink.
Horred är numera ett vackert frostlandskap och jag blev överraskad av Edvin mitt i måndagslunchrasten så att jag inte kunde sluta skaka på en kvart.
Vi hade en gästlärare i akrobatik på cirkusen och firade Johannes 17-årsdag med chokladpaj och kramar.
Dagen efter Marias födelsedag på söndag fyller jag 17 år och skriver bara tre prov till innan jag får lov.
Jag lever livet utan mobiltelefon och nostalgiupplever 00-talet genom musik och film.
Jag mår bra.
 
Bruce Springsteen – Glory Days
 
-ann

version lila

 
Paula som ni såg i föregående inlägg bestämde sig i helgen för att färga håret lila. Hon passar i allt så det blev ju hur bra som helst.
 
-ann

johannes

 
Har en väldigt bra vän. Han heter Johannes och han lyckas alltid bli bra på bild, trots att han ser sur ut. Titta själva bara!
 
-ann

vad gör man inte för glass

 
I Varberg kan man gå längs strandpromenaden, leka på lekplatser, bada i havet, njuta av varandras sällskap, plocka blommor, mata fiskmåsar, dansa till musik som spelas på klippan intill, skratta, lyssna på cafémusiker och se vackra solnedgångar.
 
Sen kan man köpa glass också. Med det i åtanke bestämde vi oss en kväll att åka dit. För vad gör man inte för glass.
 
 -ann
 

spontanitet

 
Klockan kvart i sex en tisdagskväll kom jag och två vänner på den briljanta idén att jag skulle möta upp med dem i Båstad och stanna där i några dagar. På fyrtiofem minuter hann jag duscha, byta om, packa väskan och tygkassen och sen bege mig ner till tågstationen.
Spontant är bäst.
Tillsammans hade vi New Girl-maraton, fiskade krabbor (första gången jag någonsin gjort det. Det var läskigt och jag vägrade ta i dem), åt nutella, matade änder, cyklade tre mil, bakade bröd, satt på en pir tills långt efter solen gått ner, pratade med människor vi inte kände, njöt av varandras sällskap och spenderade en hel dag på stranden.
Så bra dagar med så bra flickor.
 
-ann
 

"var det mitt eller ditt fel?"

 
 
Ibland går det inte så bra.
 
-ann

sommaridyll

 
Grillkvällar är så mysiga.I måndags fick jag åtnjuta fint sällskap (i detta fall mina fina klassisar), vacker utsikt, perfekt väder, skratt, marshmallowsgrillning och härlig stämning.
Så himla bra kväll.

-ann
 

himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö

 
Igår kväll velade jag ganska länga huruvida jag skulle åka och fira valborg i Haby eller stanna hemma och plugga istället. Tur att jag tog mitt förnuft till fånga, för åh vilken trevlig kväll jag hade!
Olyckligtvis tog mitt kamerabatteri slut alldeles i början av kvällen, så det var inte alla människor som hann komma med på bild, förutom på min mobilkamera (då jag och Daphne sprang till mer eller mindre okända människor och frågade om vi kunde få fota oss med dem, så kul!).
Kvällen bjöd på grill, skratt, nya vänskaper, musik, dans, bad för de modiga och sånt som ett valborgsfirande bör innehålla. Kan med gott samvete säga att det var en av de trevligare valborgmässoaftnar jag varit med om.
 
-ann

johanna

 
 
Detta är Johanna. Vi går i samma klass och skrattar åt det mesta. Vi delar samma passion för filmmusik, delicatobollar, fotografi och mjölk.
Fler borde ha en Jojolito i sin närhet, helt klart.
 
Marianelli, Dario – Marianelli: Liz on Top of the World
 
- ann

på resande fot

 

Idag är en av de gråaste dagarna på länge, och trots att jag klär mig ungefär lika grått är mitt humör på topp. Denna helg, liksom de två senaste helgerna, har jag fullt upp och kommer befinna mig en stor del på resande fot. Att jag dessutom klarat av nationella prov i svenska utan smärre ångest gör mig himla glad.
Taggar igång med bra musik i öronen innan jag möter upp tre goingar på tåget och glömmer allt som har med biologiprov nästa vecka att göra.
 

-ann

 

If you'll believe in me I'll still believe

 
 
Om cirka 40 minuter beger jag mig hemifrån. Vi det laget har jag packat klart min kånken, snörat på kängorna, gjort mig beredd med tågkortet, försäkrat mig om att jag inte glömt något och vant mig vid fjärilarna i magen som spökat hela morgonen.
 
Idag ser jag Mumford and Sons live i Köpenhamn. Galet.
 
-ann

Tidigare inlägg