extrafamiljen
För några dagar sedan gjorde jag en välbehövlig visit till extrafamiljen. Jag och min fina syster hälsade på kossorna i hagen, plockade vinbär, hittade vilda hallon, åt rabarber med socker och njöt av livet på landet.
-ann
we buried our love in the darkness
vardagsbestyr
Har precis kommit hem från ett femdagarsläger. Så fantastiskt bra vecka- är numera rik på många nya upplevelser, vänskaper, tankar och tacksägelseämnen. Samtidigt har det varit en av de mest krävande veckorna i mitt liv och jag känner mig minst lika utmattad som glad.
Nu vill jag hinna med jobb, långa lässtunder, fikapauser, födelsedagsfiranden, nattpromenader, bärplockanden, drömmerier, kompishäng och andra finheter innan jag beger mig iväg söderut igen om drygt en vecka.
Visste ni att jag har skaffat Instagram? Där kan ni följa mig mer uppdaterat på alla de vardagsbestyr jag har för mig jämt. @annkaethe
ps tack tack tack alla ni pinglor för all den fina respons jag fått det sista. Betyder oändligt mycket! Vilka är era bästa vardagsbestyr? Sommarkramar till er alla. ds
-ann
naturlig
Hej.
Det här är jag.
I hängmattan för några dagar sedan.
Oförmögen att le ordentligt pga tandställning.
Helt naturlig.
Ibland önskar jag att "naturlig" inte innebar det på bilden ovan.
Men sen kommer jag på att det är nog bra ändå.
I vilket fall som helst får ni nöja er med det.
-ann
om att koppla bort
Ibland kan tankarna farhågorna funderingarna drömmarna bara bli för många.
När det blir för mycket handlar det om att sträckläsa den bästa boken, lyssna på sommarprat i hängmattan, trä smultron på strå, lyssna analysera ta in redan bekanta musikstycken från favoritartisterna på nytt, möta upp en vän för ett dopp i sjön, gå promenader på de stora fälten och koncentrera sig på fåglarna och humlorna.
Det handlar om att koppla bort- att fokusera på något annat än sitt eget för ett slag.
Att inte ständigt behöva tänka på framtiden, utan istället ta vara på ögonblicket.
Det har blivit stämplat som klyscha; att "fånga dagen" och "ta vara på det lilla" tas så ofta med nonchalans numera. Sorgligt, kan jag tycka, att inte folk förstår att saker är klyschor av en anledning. Det är ett nött uttryck för att så många valt att värdesätta det och sprida det vidare. Just för att det är så viktigt.
-ann
vad gör man inte för glass
I Varberg kan man gå längs strandpromenaden, leka på lekplatser, bada i havet, njuta av varandras sällskap, plocka blommor, mata fiskmåsar, dansa till musik som spelas på klippan intill, skratta, lyssna på cafémusiker och se vackra solnedgångar.
Sen kan man köpa glass också. Med det i åtanke bestämde vi oss en kväll att åka dit. För vad gör man inte för glass.
-ann
min vän är min och jag är hans
För en vecka sedan firade mina bästa farföräldrar diamantbröllop- och sånt fint firas ju allra bäst i stora släktens sällskap. Trots att inte alla kunde närvara var det nog det bästa släktkalaset jag varit på ändå.
Farfar berättade historier man hört berättas innan men som är lika gripande varje gång: om hur han och farmor träffades över en diskbalja, om utomhusbröllopet där hela farmors barndomsby i Finland närvarade, om deras äventyr i Afrika och barnens uppväxt där.
De fick frågan vad det var som de fastnade för hos varandra och farfar svarade att det var för att hon alltid var så glad och sjöng så vackert.
"Han gjorde mig trygg. Och jag känner mig fortfarande trygg med honom", svarade farmor på sin finaste finlandssvenska och log genom tårarna.
Där såg jag min farmor och farfar pussas för första gången jag kan minnas och jag ville bara stanna tiden.
Att få vara samlad med så många fantastiska människor som jag delat så många upplevelser, skratt och sångstunder med och tillsammans få fira något så vackert som den kärlek mellan två av mina största förebilder är så fantastiskt underbart magiskt euforiskt lyckligt att jag inte kan greppa det ibland och vem kan hålla tårarna inne då? "Inte jag", svarade jag på min egenställda fråga och lät istället Hermansson-generna som har lätt till tårar få utlopp för sitt.
Så himla tacksam för de generna.
-ann
