johannes
Har en väldigt bra vän. Han heter Johannes och han lyckas alltid bli bra på bild, trots att han ser sur ut. Titta själva bara!
-ann
en ronja med solen i ögonen
i vänformat
När jag och mina pinglor snäckor vänner träffas brukar vi passa på att ha det så bra som möjligt. Det brukar gå rätt bra. Vi bakar gärna scones eller äter nyplockade äpplen eller skrattar eller pratar om viktiga saker. Och när jag sitter där, med en utav de många tekoppar som jag dricker i deras sällskap i handen, och tittar på de olika men lika fantastiska ansikten runt omkring mig kan jag inte känna annat än tacksamhet. Tacksamhet till dem, tacksamhet till livet som förser en med såna vänner i kärleksformat. Kärlek i vänformat, menar jag.
Coldplay – Don't Panic
-ann
drömmar
Det här med att drömmar aldrig slår in, det stämmer inte. Ibland behöver man bara jobba lite för dem.
För två år sedan trodde jag aldrig att jag skulle lyckas bli det minsta gymnastisk eller att jag någonsin skulle få uppfylla min dröm om att börja dansa.
Idag har jag gått på nycirkus i lite mer än ett och ett halvt år och har precis börjat ta lektioner i modern dans; allt är så nytt och fräscht och passar mig perfekt och det känns så himla bra.
Så ja, drömmar slår in. (Alltså ibland vill jag bara kalla mig för klyschornas moder för detta + allt mitt tjat om att fånga dagen är bara så fullt av klyscha att jag ibland fnissar åt mig själv. Men jag är hemligt stolt över det, för jag tror att jag insett något på riktigt som många andra ratar per automatik. )
-ann
andas in
Andas ut
