Det här med att drömmar aldrig slår in, det stämmer inte. Ibland behöver man bara jobba lite för dem.

För två år sedan trodde jag aldrig att jag skulle lyckas bli det minsta gymnastisk eller att jag någonsin skulle få uppfylla min dröm om att börja dansa.

Idag har jag gått på nycirkus i lite mer än ett och ett halvt år och har precis börjat ta lektioner i modern dans; allt är så nytt och fräscht och passar mig perfekt och det känns så himla bra.

Så ja, drömmar slår in. (Alltså ibland vill jag bara kalla mig för klyschornas moder för detta + allt mitt tjat om att fånga dagen är bara så fullt av klyscha att jag ibland fnissar åt mig själv. Men jag är hemligt stolt över det, för jag tror att jag insett något på riktigt som många andra ratar per automatik. )