en kristallklar kväll

Med ett minneskort som inte fungerar är det svårare att nå den nivå av dokumentation jag önskat denna sommaren. Istället för att skriva dagbok och få ner tankar med penna på papper får jag ner kladdiga idéer på mobilanteckningarna och det är även med mobilens lågupplösta kamera jag förevigar de flesta stunder. 
Jag lever i alla fall ett ljuvligt sommarliv. Jag varvar långa jobbdagar med försäljningsrekord, babs-kvitton och kanotuthyrningar med stunder i hängmattan, cykelturer och smultronplockande. Jag hinner träffa långväga vänner och jag har nog träffat fler sådana än de som finns nära mig. Jag försöker vänja mig vid tanken att inte bo hemma i höst och att jag har ynka åtta dagar kvar på jobbet. Jag dricker till min stora förvåning kaffe allt oftare trots att jag är en svuren te-entusiast. Jag ser på favoritprogram och återupplever två år gamla tankar om hur begränsad jag känner mig i min kropp då jag vet jag vet JAG VET att jag är ämnad för dans. Jag märker mer och mer vilken musiksmak jag har och hur lite jag bryr mig om vad det är jag egentligen jag lyssnar på så länge jag tycker om det. 
 
Och det är så skönt att se att trots att bilder minnen och dagboksanteckningar finns kvar från för två år sedan och hur mycket, tankar minnen vänner, är exakt samma är det så oändligt mycket som förändrats - och det mesta till det bättre. Den nivå av bekvämlighet jag känner gentemot mig själv jämfört med för två år sedan har ökat markant och jag är så STOLT över att jag är kvinna och att jag har potential och att jag var skapad till en perfekt avbild. Det handlar inte om högmod utan realisation, att jag är ett verktyg som faktiskt har en funktion. Att sedan få inse vilken funktion jag har att fylla ser jag fram emot med pirr i magen - och han är mitt största stöd. 
 
Röriga tankar en kristallklar kväll.
 
dröm
 
-ann
 

hilda

 
Fotade fantastiska och vackra Hilda förra veckan. Här är en liten sneak peek på what's to come senare.
 
 
-ann
 

under körsbärsträden


Träffade Ronja och Johanna för nästan en vecka sedan. Vi åt glass, pratade om livet, skrattade och njöt av solnedgången från under körsbärsträden.
 

-ann

för två år sedan

 
Idag, för exakt två år sedan, hände jag med dessa finingar. De är några av de käraste jag har och jag är så tacksam att vi har kommit varandra så nära de senaste åren.
 
-ann
 

det här är jag (och vem jag tror att du är)

 
Ibland funderar jag lite extra på vilka intryck jag gör på människor. Vad tycker mina vänner egentligen om mig? Vilka saker förknippar de med mig? Om någon skulle beskriva mig med tre ord, vilka skulle de välja? Vilka egenskaper hos mig irriterar människor i min omgivning?
Många gånger oroar jag mig alldeles för mycket över vad jag tror människors åsikt kring mig är. Kanske för att jag vill se på mig själv på ett visst sätt, och att jag därmed är rädd att den bilden jag har av mig själv inte stämmer överens med andras. 
 
Men jag har ändå ett hum om de saker som jag vet definierar mig. De saker jag vet är sant, trots att andra kanske inte tycker att det syns. Till exempel:
 
1. Jag är Guds barn, förstlingsfrukt, ljusets barn, Guds utvalda, högt aktad och älskad. (om ni vill kan ni sluta läsa här för det andra spelar egentligen inte så stor roll.)
2. Jag får rynkig näsa och världens minsta ögon när jag skrattar och det är nog något av det bästa jag vet med mig själv eftersom jag har fått det från min farmor.
3. Jag har världens bästa musiksmak. Just för att den är så Ann-ig eftersom den innehåller allt från Björn J:son Lindh och Murray Gold till Nat King Cole och alt-J. 
4. Jag älskar dans och dess kultur, trots att jag inte alls passar in i vad den verkar innebära som livsstil.
5. Jag har massvis med guilty pleasures- alpin skidåkning, Doctor Who och romantiska filmer är bara två utav många.
 
Men jag vet inte bara saker om mig själv, utan jag ser och vet en hel del saker hos dig också, som du kanske inte vet egentligen, på riktigt:
Jag vet nämligen att du är mycket bättre än vad du vill tro. Att du är vacker när du ler, men lika vacker precis när du vaknat en måndagsmorgon. Jag vet att du är alldeles för hård mot dig själv, att du ofta tänker att du borde vara som någon annan när du egentligen bara kan vända dig till Gud och se att du är precis som du borde. Jag vet att du har människor runt omkring dig som älskar dig trots att det kanske inte känns så ibland. Jag vet att Jesus väntar på att du ska få be honom vara din bästa vän, och jag vet att det kommer va det bästa beslutet du någonsin kommer göra.
Jag vet att du duger.
 
Och vet du? Det gör jag med (Även om du inte håller med om punkt 3 i min lista om mig själv). Jag duger, precis som jag är. 
 
-ann

det känns så avlägset nu

Det handlar om att sitta vid havet tills solen går ner, om att skratta så att man kiknar, om att våga prata med människor man inte känner, om att äta jordgubbar med grädde, om att vakna av att solen lyser in genom fönstret, om att vara ute en hel dag och få tusen fräknar, om att sakna den där personen som är så långt borta, om att grilla vid en sjö med bästa möjliga sällskap, om att ha picknick i en kohage, om att låta håret torka i solskenet, om att ta sin cykel och ge sig iväg utan destination, om att plocka blommor som fyller rummet med sommardoft, om att associera sånger med speciella tillfällen, om att spela akustisk bas under ett rött parasoll, om att gå barfota, om att ligga på en filt med blå himmel ovanför, om att drömma skratta sjunga i stämmor lära känna varandra, om att inte kunna somna utan istället lyssna på fågelkvittret utanför, om att ha en hög med böcker på nattduksbordet, om att känna armarna runt sig, om att plocka snäckor på stranden, om att inte kunna sätta ord på känslor.

.

 
tacksam förväntansfull glad taggad nervös
 
 
 
 
-ann
 

diffusion

 
Diffusion beror på spontana värmerörelser från hög till låg koncentration. Ingen extra tillförsel av energi krävs, då den ökade oordningen, entropin, "betalar" transporten. Diffusion är en långsam process som sker bäst över korta avstånd, men i gasfas sker den snabbt. Ju högre temperatur, desto snabbare transport. I diffusion kommer det lösta ämnet diffundera ut i lösningen tills koncentrationen är homogen överallt.
 
Naturvetenskapliga linjen skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning.
 
-ann
 

i vänformat


När jag och mina pinglor snäckor vänner träffas brukar vi passa på att ha det så bra som möjligt. Det brukar gå rätt bra. Vi bakar gärna scones eller äter nyplockade äpplen eller skrattar eller pratar om viktiga saker. Och när jag sitter där, med en utav de många tekoppar som jag dricker i deras sällskap i handen, och tittar på de olika men lika fantastiska ansikten runt omkring mig kan jag inte känna annat än tacksamhet. Tacksamhet till dem, tacksamhet till livet som förser en med såna vänner i kärleksformat. Kärlek i vänformat, menar jag.

Coldplay – Don't Panic
-ann

om sommarstress och lyckorus

 
Idag gör sig allt plötsligt ännu mer påmint. "Vaddå allt", tänker ni, "allt gör väl sig påmint nästan hela tiden?"; och då vill jag svara er att nä, det gör det inte. De senaste dagarna har jag knappt vetat någonting och kopplat bort det lilla jag vetat.
 
Plötsligt, idag, efter att en kär vän begett sig till tåget hem och jag sitter mitt i ett rum fyllt av packningskaos och Bruce Springsteen-musik trängde sig det lilla (men så fruktansvärt stora) jag sett som avlägset in i mitt sinne och gjorde sig påmint om att det inte är avlägset alls.
Idag åker jag till Ängelholm för 18-årskalas. Jag sover där en natt för att sedan åka till Örkelljunga och va på läger, för att sedan därifrån åka till Helsingborg och bli upplockad av en buss som ska ta mig och många av mina fantastiska vänner till Taize.
 
Jag lämnar Horred kvart i fem idag och jag har knappt börjat packa. Ni anar inte paniken.
Ändå har jag nog inte fattat att jag inte kommer träffa min pappa på tre veckor och att jag sen kommer hem lagom till ett tandläkarbesök och skolstart. Det går inte in i min hjärna.
Så här sitter jag istället- fortfarande i pyjamas med så lugn musik som möjligt på för att lugna mina nerver, skrivandes ett blogginlägg om allt jag måste göra istället för att faktiskt göra det.
 
Är fylld av så mycket stress, pirr, ångest, lycka, överskottsenergi, panik, glädje och frid på samma gång.
 
Kortslutning.
 

-ann
 

naturlig

 
 
Hej.
Det här är jag.
I hängmattan för några dagar sedan.
Oförmögen att le ordentligt pga tandställning.
Helt naturlig.
Ibland önskar jag att "naturlig" inte innebar det på bilden ovan.
Men sen kommer jag på att det är nog bra ändå.
I vilket fall som helst får ni nöja er med det.
 
-ann

flickan med glittriga strumpor

 
Igår var Hilda hos mig. Vi hade picknick, skrattade, sjöng, fotade och lärde känna varandra. Det är så konstigt hur man kan trivas så bra med varandra och tycka om varandra så mycket när man bara träffats en gång innan.
Hon var en av de mysigaste människor jag träffat. Dessutom hade hon världens finaste strumpor.
 
-ann

tidlöst

För några veckor sedan stannade Johanna, Ronja och jag på en fin äng. Vi blåste lite maskrosfrön och tog vara på kvällssolen.
Det var en sådan stund där allt känns tidlöst.

-ann