vårdagar II
Så kom äntligen dagen då vi insåg att solen inte bara skiner utan också värmer. Den kom lägligt till informationen om att vi kan ta oss upp på vårt lägenhetstak så efter lite drick-shopping klättrar vi upp för stegen och brer ut en filt för att sen samla lite fräknar i solen.Vi ställde om till sommartid några veckor innan påsk och bara det skvallrar om att ljusare tider är på ingång. Jag skapar en spotifylista med det ett namn uppkommet i ren och skär cyniskhet men i samband med ett långt telefonsamtal med min bror inser jag att även de områden i mitt liv som känns som mest döda också de kommer kunna väckas till liv igen.
På Ica säljer de buketter för 20 kr styck och då går det bra att skämma bort sig själv med färska tulpaner. De bästa är de som fortfarande är lite kalla från kylrummet och har outslagna krispiga knoppar. Jag läser böcker som liksom kittlar i magen för att de är så vackra och gråter mig igenom de sista kapitlena. Hittar samtidigt en ny passion för renhet och friskhet så jag tvättar alla kläder i min garderob och fönstret får stå på vid gavel som vanligt och jag sitter gärna uppkrupen i nybytta lakan.
Åker hem för några dagar och hinner med heldagsumgänge med min favorittjej. Vi dricker te och pratar om livet och jag blir så lycklig över att se och iaktta och lyssna till henne. En tjej som skiner av Jesus och har en varm kärleksfull blick och som är modig som få. Orden "jag älskar dig" kommer så lätt till henne för när kärleken känns så där tydligt som när jag är med henne är det liksom omöjligt att inte säga det också.
Varje fredagförmiddag spenderas i bön och det har blivit mina favoritstunder i veckan. Solljus silar in genom smutsiga fönster och lägger sig som rektangulära ytor koncentrerad värme på golvet. Framför mig en ensam spotlight som lyser upp krucifixet på väggen som gör att blicken som den sig bör automatiskt dras dit. Det enda jag oftast kan säga är Jesus, det enda som står fast bland virrvarret av intryck och känslor i mina tankar. Det är ibland det bästa sätt jag visar min kärlek, att bara säga upprepa och förtrösta på hans namn.
Trots att Malmö-våren kanske är lite mer lätthanterlig än Malmö-hösten är det inget Narnia direkt utan vi får skogsabstinens. Det blir bara att packa bilen och ta en dagstur till närmsta bokskog där vitsipporna ligger som en vidsträckt matta på skogsgolvet och på en stor stock sitter vi och äter risifrutti och dricker festis precis som på mellanstadiet. Hemma i mini-trädgården skjuter några blåsippor upp och i buskaget har vi numera minst tre små kaniner som skuttar ut på gräsmattan för att äta lite vårlök. Vi brukar se dem från fönstret och blir lika glada varje gång för det betyder att den onda grannkatten inte fått tag på dem än.
Tanken på att lämna Malmö känns svårare och svårare i takt med att relationer fördjupas och byggs vidare på. Gläds lika mycket åt att få visa upp vår stad för långväga finbesök som att hitta nya smultronställen med lite mer etablerade Malmöbor än vi. Alltid med min vapendragare Ronja vid min sida, såklart.
Separationsångesten förstärks däremot vid tanken på att privilegiet att få följas åt på nära håll ännu ett läsår med nio av mina favoriter också snart är slut, men det känns tryggt att veta att jag antagligen kommer bära med mig dessa genom livet ett bra tag framöver. Livet ut om vi har tur, men vi kommer ändå hänga en evighet i himlen så om man missar några år där emellan är det nog okej.
Jag försöker spara kvällsljus intryck lukter genom kamerarullen men upptäcker allt som oftast att det inte kan sparas på ett rättvist sätt i tvådimension. Så jag gör mig tid att också bara stanna och andas in och tänka efter under tiden. Som när jag öppnar en våtservett och lukten påminner mig om min mor när jag var åtta eller när solen stått på extra länge på asfalten och dofterna gör att jag plötsligt borde befinna mig i Haifa snarare än på möllan.
Efter noga planerande gör vi en resa som ändå känns väldigt spontan och under eiffeltornet finns en gräsmatta i lä där vi sitter en hel eftermiddag för att spela kort äta nutella och bränna oss i ansiktet. Det känns som det var den eftermiddagen som fick representera hela resan men vi fick såklart massa tid att åka tunnelbana äta macarons fota vackra gränder och äta mer nutella.
Kommentarer
Postat av: Anna
Åå älskar dina inlägg. Du skriver så fint. Vill hänga mer med dig snart!
