och lämnar aldrig huset utan raggsockar

 
Första oktober. Höst. Den årstid jag alltid säger är min största favorit men som nog är den jag egentligen är mest rädd för.
Den årstid då jag behöver så mycket för att hålla mig sysselsatt men har tid för desto mindre. Då nätterna blir allt kortare på grund av kvällar med biologiläxor och stress. Då jag alltid är trött och alltid, alltid, fryser.
 
Men det finns något magiskt med hösten. För trots att allt blir lite jobbigare finns det så mycket att vara tacksam över, så mycket att ta vara på uppskatta älska minnas skapa och upptäcka; sysslor som kanske inte är särskilt karaktäristiska för hösten men som får en speciell charm just då- till exempel mången koppar te och beundrande av stjärnhimlen.
 
Att ligga på rygg i ett hav av gula orangea röda löv, att titta upp upp upp på himlen och lövverken ovanför, att få håret blött av frost som tinar och att se andedräkten stiga som vit rök, att minnas att jag lever för något större än betyg och prestationer, att minnas att livet går vidare och att "jag kommer klara denna höst också"; det är guldkorn som jag upplever bäst ensam.
Gärna tillsammans med några av mina bästa höstmelodier- 125 sånger ihopknåpade till en enhet som erbjuder sinneslag för bokmys gråtstunder tekalas golvtupplurar eller lyckorus.
 
För jag uppskattar hösten för allt dess innehåll...
 
 -ann

romantiskt franskt

 
En dag på franska landsbygden gick jag, Paula och Calle till grannbyn Ameugny. Det är ingen lång promenad, men ack så vacker. Vi hittade stenar med snäckor i och pratade om livet och förundrades över hur allt var så romantiskt franskt och stannade vid ca varje hus för att beundra det och pallade plommon från ett plommonträd och jag och Paula bestämde oss för att om några år, då ska vi minsann dela lägenhet i Frankrike och lära oss franska på riktigt.
(Calle och Paula är förresten typ jättetrevliga och roliga)
 
-ann

sån lycka

 
Sommarlyckan kan va den bästa; full av vänner, skratt, sol, sommarprat i hängmattan, bad i favoritsjön, gråt, stjärnskåderi, upptäcksfärder, nya bekantskaper, picknickar, jobb, streckläsning, långa samtal, nattpromenader, grillkvällar, lyckorus, bröllop, sjöutflykter och annat som hör sommaren till.
Och visst har detta sommarlov bara varit fyllt av sån lycka ändå.
 
"... för att du ska rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera."
 
-ann
 

cluny

 
I Cluny strosade vi runt på gatorna, åt macarons, satt i en gränd och sjöng favoritlåtar, klappade katter, oooh och aaaah:ade över alla vackra byggnader, drack vatten ur en fontän, försökte med tarvlig franska kommunicera med fransmän och njöt av friheten av att vara i ett annat land omgivna av vänner.

taizé

 
12/8 -13 12:28 Tystnaden här är fantastisk. 3000 pers, samlade i en lokal, helt knäpptysta. Så rogivande och bara... underbart.
 
 
13/8-13 10:19 Älskar brodern som leder vår bible introduction. Äg. (vet inte vad han heter lol?)
 
 
12:18 Har fått så trevliga nya vänner och jag pratar så mycket engelska, älskar det! [...] Jag är nog mer social än jag tror, faktiskt. Det är skönt att komma till ett sånt här ställe där ingen har några förutfattade meningar om en utifrån tidigare erfarenheter eller händelser. Allt är nytt, fräscht, och man kan liksom få börja från början med en ny start. Och det känns bra. Exakt vad jag behöver nu. Nu börjar mässan.
 
 
 
14:52 Jaha, här går jag mitt i den franska landsbygden och dricker cola.
 
 
14:56 Älskar fåglarna här. De låter så hoppfulla levande lyckliga. Mycket mer än de svenska. Antar att vi känner oss begränsade av Sverige ibland. Iallafall jag. Vart är mitt hopp, liv, min lycka? Fransk luft gör mig bra. Jag är väl lite som en fågel (oj vad filosofiskt osv)
 
20:27 Klasskisk musik spelas nu och jag lyckas nog koppla bort oroligheten för ett tag. Frid i musik.
Ronja är så fin, bra, rolig, allt. Gillar henne så. Fina Ronjiz
 
 
20:36 Hjälp mig rycka bort för att kunna plantera nytt. 
(nytt är läskigt. Är jag konservativ?)
 
20:45 Brodern som läser bibeltexterna på engelska låter som salad fingers :((((((((((((((((((((
 
 
20:59 så fort någon börjar hosta under tystnaden går det som en våg av små hostningar genom hela kyrkan, tycker det är askul
 
14/8-13 08:47 ska aldrig bli en av de som hostar under tystnaden. Pinigt
 
 
12:31 gjorde sönder min klänning lol
 
12:44 Let the coughing spree begin
 
19:33 älskar baconost
 
 
15/8-13 08:26 Igårkväll var fantastisk. Att gå ut på en stor äng med två favoriter, plocka björnbär, utforska landsbygden och lyssna på syrsor. Det är livet.
 
 
10:23 Jag är bra på: uttrycka mig i text
Jag är dålig på: våga uttrycka mina egna åsikter
 
10:52 Alla tyskar som pratar engelska låter som australiensare
 
 
19:18 Står i världens längsta matkö. INTRESSANT HA HA LOL XD
 
20:33 Längtar, saknar. Salig fast lycklig. Glücklich.
 
20:40 Saknar (ont i magen gör det värre)
 
 
20:42 Varför läste jag inte franska? (Varför läser jag det inte nu?) Idyllspråket inom vackerhet. 
Vackra ljud är nog bättre än vackra ting.
 
 
20:46 "Ja, aber noch glücklicher sind die Menschen, die Gottes Wort hören und danach leben!"
 
21:25 Nu ska vi bli tolkade från franska till svenska, men det blev bara kaos. KAOS
 
21:44 "Luxemburg, Frans... eh, Frankrike"
 
 
16/8-13 20:31 Johanna har botox btw
 
 
17/8 09:04 Sista heldagen här. Skönt och sorgligt på samma gång. Ont i magen. (Croissant-yolo är inte alltid så bra kanske)
 
 
13:20 Älskar fortfarande baconost
Duo < trio
 
21:22 VAR ÄR EMILIA MÅSTE SÄGA HEJDÅ TILL HENNE
 
 
18/8-13 09:59 Inatt sov vi under bar himmel. Så värt, frös inte alls. (Fotgosade tydligen med Karl dock, sjukaste?)
 
 
11:15 Nada te turbe, nade te espante, quien a Dios tiene nada le falta. Nada te turbe, nada te espante: sólo Dios basta
 
 
15:45 Nu sitter vi i bussen hem. Så sjukt att vi har varit i Taizé i en vecka och att vi redan är på väg hem. Det känns som att vi varit här (nej, DÄR) aslänge, men ändå har det gått så snabbt. (Borde det inte kännas som att vi varit där i nästan exakt en vecka egentligen? Menar att jättelänge och jättekort tar ut varandra och bildar lagom. Typ.) 
Sitter bakom Kitty och jämte Daphne. Bästa sällskapet. 
KOM IGEN LENA
 
 
18:55 Majsfält, vindruvsplantage, solrosfält. Och så lite John Mayer på det.
 

extrafamiljen

 
För några dagar sedan gjorde jag en välbehövlig visit till extrafamiljen. Jag och min fina syster hälsade på kossorna i hagen, plockade vinbär, hittade vilda hallon, åt rabarber med socker och njöt av livet på landet.
 
-ann

vad gör man inte för glass

 
I Varberg kan man gå längs strandpromenaden, leka på lekplatser, bada i havet, njuta av varandras sällskap, plocka blommor, mata fiskmåsar, dansa till musik som spelas på klippan intill, skratta, lyssna på cafémusiker och se vackra solnedgångar.
 
Sen kan man köpa glass också. Med det i åtanke bestämde vi oss en kväll att åka dit. För vad gör man inte för glass.
 
 -ann
 

min vän är min och jag är hans

 
För en vecka sedan firade mina bästa farföräldrar diamantbröllop- och sånt fint firas ju allra bäst i stora släktens sällskap. Trots att inte alla kunde närvara var det nog det bästa släktkalaset jag varit på ändå.
Farfar berättade historier man hört berättas innan men som är lika gripande varje gång: om hur han och farmor träffades över en diskbalja, om utomhusbröllopet där hela farmors barndomsby i Finland närvarade, om deras äventyr i Afrika och barnens uppväxt där.
De fick frågan vad det var som de fastnade för hos varandra och farfar svarade att det var för att hon alltid var så glad och sjöng så vackert.
"Han gjorde mig trygg. Och jag känner mig fortfarande trygg med honom", svarade farmor på sin finaste finlandssvenska och log genom tårarna.
Där såg jag min farmor och farfar pussas för första gången jag kan minnas och jag ville bara stanna tiden.
Att få vara samlad med så många fantastiska människor som jag delat så många upplevelser, skratt och sångstunder med och tillsammans få fira något så vackert som den kärlek mellan två av mina största förebilder är så fantastiskt underbart magiskt euforiskt lyckligt att jag inte kan greppa det ibland och vem kan hålla tårarna inne då? "Inte jag", svarade jag på min egenställda fråga och lät istället Hermansson-generna som har lätt till tårar få utlopp för sitt.
 
Så himla tacksam för de generna.
 
-ann
 

spontanitet

 
Klockan kvart i sex en tisdagskväll kom jag och två vänner på den briljanta idén att jag skulle möta upp med dem i Båstad och stanna där i några dagar. På fyrtiofem minuter hann jag duscha, byta om, packa väskan och tygkassen och sen bege mig ner till tågstationen.
Spontant är bäst.
Tillsammans hade vi New Girl-maraton, fiskade krabbor (första gången jag någonsin gjort det. Det var läskigt och jag vägrade ta i dem), åt nutella, matade änder, cyklade tre mil, bakade bröd, satt på en pir tills långt efter solen gått ner, pratade med människor vi inte kände, njöt av varandras sällskap och spenderade en hel dag på stranden.
Så bra dagar med så bra flickor.
 
-ann
 

midsommarafton

 
Det klassiska midsommarinlägget. Fin dag med fina människor- finns inte så mycket mer att säga.
 
-ann

johannes

 
När jag och Johannes inte fick gå på tåget i Lund (pga smockfullt) bestämde vi oss för att gå och fika lite. Han tog en chokladmuffin och banansmoothie och jag tog en chokladboll. Sen satte vi oss på uteserveringen i solskenet.
Svårt att inte ha det trevligt med honom.
 
-ann

sommaridyll

 
Grillkvällar är så mysiga.I måndags fick jag åtnjuta fint sällskap (i detta fall mina fina klassisar), vacker utsikt, perfekt väder, skratt, marshmallowsgrillning och härlig stämning.
Så himla bra kväll.

-ann
 

edvin och amandus

 
Med de två pojkarna ovan kastade jag i helgen mitt första kast med kastspö någonsin- det var läskigt och jag fick ingen fisk. Men att få hänga med dem var bara bra; och vid en sån vacker syn som Åhus bjöd på var det riktigt mysigt. Så synd att de bor så långt ifrån bara, annars hade jag hängt med dem hela tiden.
 
Noah And The Whale – There Will Come A Time
 
-ann

idyllsökare

 
Om jag skulle få beskriva mig själv med ett ord skulle jag nog välja idyllsökare. Något av det bästa jag vet, och något som jag är riktigt bra på, är att se och ta vara på de där riktigt magiska ögonblicken som ibland, tyvärr, går obemärkta förbi.
Det senaste har jag till exempel suttit ute och läst i det fina vädret, gått långpromenader, suttit i ett av skolans fönster och ätit delicatoboll, spelat ukulele med sjöutsikt i solnedgången, plockat en stor bukett bland ett hav av vitsippor, lyssnat på det nya från Noah and the Whale ensam i skolan, pratat i telefon med fina människor och tagit ut cykeln för en premiärtur för iår.
 
 
-ann

för narnia

"While we are actually subjected to them, the 'moods' and 'spirits' of nature point no morals. Overwhelming gaiety, insupportable grandeur, sombre desolation are flung at you. Make what you can of them, if you must make at all. The only imperative that nature utters is, 'Look. Listen. Attend.”

-ann

vitsippor och d-vitamin

 
På något sätt får man ett helt annat perspektiv på saker och ting på våren. Kanske kan det vara för att allt, både natur, känslor och livslust, väcks till liv igen, kanske för att det går så fort.
Vill bara pausa, andas, greppa och hålla kvar.
Sånt jag inte vill prioritera tar så mycket plats, och det gör mig rädd.
Men kanske är det bra. För det är då jag tar vara på de små ögonblicken. Kopplar bort allt annat.
Känner och tar in det som man annars inte märker; undertryckt nervositet, fingrar som river sönder pappersbitar, de mjuka tonerna från pianot på undervåningen, surrandet från humlorna i lönnträdet, fötter som diskret stampar takten, skratten och småpratet som ekar i klassrummet, den sträva huden på gitarrvana fingrar, tystnad, frisk vind som virvlar omkring håret, pirret i magen innan ett äventyr, blänket i hans ögon.
 
Trots lyckokänslorna som dominerar hela mig mest hela tiden fylls jag ändå av en sorts melankoliskhet; inte över det förgängliga i tillvaron, utan fullkomligheten i det vackra . Ja, det vackra är förgängligt, men är det inte det som gör det vackert?
Och det är när det är vackert som jag vill ha en hand i min, lycka i hjärtat och glädje i själen.
Det är då som allt jag behöver tänka på är just vackerheten- som kramar, skratt, Vitsippor och D-vitamin.
 
 -ann

såhär känns det

 
 
1-({(4R,7S,10S,13S,16S,19R)-19-amino-7-(2-amino-2-oxoethyl)-10-(3-amino-3-oxopropyl)-16-(4-hydroxybenzoyl)-13-[(1S)-1-methylpropyl]-6,9,12,15,18-pentaoxo-1,2-dithia-5,8,11,14,17-pentaazacycloicosan-4-yl}carbonyl)-L-prolyl-L-leucylglycinamide
 
James Horner – Rooftop Kiss
 
-ann

nu mår jag bra av...

 
 
...  blåsor på fingrarna av gitarrspel
     ljusa kvällar och solsken genom fönstret på morgonen
     ett nattduksbord fullt av böcker
     favoritpersoner
     bilder på favoritpersoner på en av häftstift prickig vägg

-ann

johanna

 
 
Detta är Johanna. Vi går i samma klass och skrattar åt det mesta. Vi delar samma passion för filmmusik, delicatobollar, fotografi och mjölk.
Fler borde ha en Jojolito i sin närhet, helt klart.
 
Marianelli, Dario – Marianelli: Liz on Top of the World
 
- ann

If you'll believe in me I'll still believe

 
 
Om cirka 40 minuter beger jag mig hemifrån. Vi det laget har jag packat klart min kånken, snörat på kängorna, gjort mig beredd med tågkortet, försäkrat mig om att jag inte glömt något och vant mig vid fjärilarna i magen som spökat hela morgonen.
 
Idag ser jag Mumford and Sons live i Köpenhamn. Galet.
 
-ann

Tidigare inlägg Nyare inlägg