Ibland kan tankarna farhågorna funderingarna drömmarna bara bli för många.

När det blir för mycket handlar det om att sträckläsa den bästa boken, lyssna på sommarprat i hängmattan, trä smultron på strå, lyssna analysera ta in redan bekanta musikstycken från favoritartisterna på nytt, möta upp en vän för ett dopp i sjön, gå promenader på de stora fälten och koncentrera sig på fåglarna och humlorna.

 

Det handlar om att koppla bort- att fokusera på något annat än sitt eget för ett slag.

Att inte ständigt behöva tänka på framtiden, utan istället ta vara på ögonblicket.

 

Det har blivit stämplat som klyscha; att "fånga dagen" och "ta vara på det lilla" tas så ofta med nonchalans numera. Sorgligt, kan jag tycka, att inte folk förstår att saker är klyschor av en anledning. Det är ett nött uttryck för att så många valt att värdesätta det och sprida det vidare. Just för att det är så viktigt.