vidvinklat
Det är ju inte riktigt vidvinkel men jämfört med ett fast 50mm-objektiv är att fota i 18mm som att öppna upp något helt nytt i fotografiens värld.
-ann
israel 2015
"Så ofta i Jesu fotspår, alltså EXAKT"
"Kommer aldrig glömma samtalet med James, 42, från Indiana, om livet, våra resor och att leva för Guds rike och armbandet jag fick om det viktigaste i livet"
"Att bli välkomnad in i ett arabiskt hem som präglas av så mycet kärlek och gästvänlighet och öppenhet"
"Plocka mandel i Sataf under mandelträdet precis som Magnus Malm"
"Lukten av solvarm hud plus solkräm kan va den godaste jag vet"
"Vi var i Bet Shemesh,i ruinerna från hellenismen 2000 år sedan, då Magnus river ner en sten. Guiden: 'the city has stood for over 2000 years and then comes a viking and tears it down' "
"Lä överallt, endast ljumma vindar som sveper över solbrända kinder"
"Att lovsjunga med Julia på strandpromenaden i Tel Aviv i solnedgången"
"Oliver på marken, oliver i träden, Ann bland dem"
"Att vandra i något som verkligen är en uthuggen gång genom en djungel"
"Kopplar de vackra höjderna och dalarna kring Hermon till de Österrikiska alperna och allt jag vill är att springa upp och sjunga The sound of music"
"Bananodlingar längs med vägen och nästa gång jag äter en clementin kanske den är plockad av mannen och hans söner som jag såg genom bussfönstret nyss"
"Utsikten och geografin är så overklig och vacker att jag bara vill gråta"
"Här är verkligen å jag tappar andan-vackert och jag hade kunnat gå runt i naturen här i timmar"
"Jag vill aldrig glömma utsikten över Döda Havet, med Moabs slätter på andra sidan och järnröda porösa berg runt omkring"
"Vi får ta ett steg tillbaka och låta Jesus ta ett steg fram"
"Soldater på segway soldater på busshållsplatser som casually med sina vapen på magen äter mat röker scrollar facebook blir man van vid väldigt snabbt"
"Kalksten överallt, vackert vittrad och hålig"
"Hur bergen formats av sten och sand och urholkats av vatten och regn"
"Lukten av regn mot varm kalksten"
"Att få dansa med människor från tvärs öcer jordklotet i en dans som först inte vi och sen inte de kan och det är så mycket Jesusglädje som förenar och knyter band"
"Så sjukt vindstilla i bergen, det enda som hörs är exotiska fåglar och det lågmälda pratet från vår grupp"
"Ni blir blöta om fötterna sa de så vi tog av oss strumpor och skor och gick på huk genom en underjordisk tunnel och på andra sidan badade en man med uppblåsbar badring i en stenbelagd källa där badande var förbjudet"
"Så många böner som så desperat tryckts in i väggen på helig plats"
"Att se hur Julia från israeliska armén lyssnar så intensivt när jag får berätta om Jesus"
"Solen går verkligen ner tidigt här. Eller ja det är säkert lika tidigt som i Sverige såhär års men eftersom det är som sommar här känns det konstigt. Det gör att nu när klockan är 17:06 känns det som att klockan är typ 22:00 och att det inte är lång tid kvar tills vi kan sova"
"Att vara i samma by som Johannes Döparen vuxit upp i, att se samma berg som han antagligen sett, samma sorts regn"
"Kommer alltid glädjas över minnesbilden av gänget med magnus owe och erik h skriker av skratt efter att jag inte kan hålla inne vattnet jag har i munnen under blipblop"
"Att gå genom samma port som Stefanus dog. Den förste martyren, för vilken Jesus inte satt på Guds högra sida utan stod upp"
" 'Han har lagt nåden där alla kan nå den' "
"Att sjunga 'se vi går upp till Jerusalem' och faktiskt leva i vad de sjunger"
"Att plocka färska fikon från trädet på vandringen"
"Att sjunga blott en dag på libanesisk restaurang med Klara och Owe, vilken tröst"
"Fåglar som sjunger för svenskar okända sånger i dalarna kring Masada"
"Att va så så så nära Syrien och Libanon och som Owe sa har jag aldrig varit såhär nära krig"
"Och det är som att molnen [i solnedgången] är desperata att nå solen, som när man sträcker sig efter något man verkligen vill ha men inte riktigt når utan fingertopparna bara knappt snuddar"
"Morgondopp i döda havet är väldigt extraordinärt men känns så rätt typ"
"Att plocka färsk rosmarin och lukten som sitter kvar i fingrarna"
"Är så fascinerad över judisk hängivenhet och gudfruktighet men min bön är att de ska få dansa lika mycket till Jesu ära"
"Att sjunga Indiana Jones- theme song i Hiskias underjordiska vattentunnlar"
"Så svårt att fånga fullkomligheten i bild eller text men jag hoppas att jag ska kunna tänka tillbaka på den här resan och minnas de små fridfulla stunderna"
"Dessa ljumma vindar är typ det bästa jag vet"
"Har alltid tänkt att det känns som att vi varit här en evighet men nu när det börjar bli verklighet för hemfärd och jag tänker igenom de senaste veckorna har det faktiskt gått väldigt fort. För fort"
"På samma plats där Jesus sa till Petrus 'följ mig' "
Små fragment i form av bild och utdrag ur min dagbok under en resa som jag kommer minnas hela livet.
Israel, vilket land, vilket folk, vilken upplevelse.
-ann
augusti
Trots att vi redan kommit en rejäl bit in på september och hösten är på ingång vill jag ändå ta en stund och se tillbaka på mitt augusti.
På något sätt är det som att jag varje år lyckas glömma av hur fantastisk sensommaren är, och vilka nöjen som är helt unika just då.
Till exempel att dra in sådär halvkylig men å så frisk luft som andas höst men ändå håller kvar i sommarlukterna, att kliva barfota genom gyllene solsmekt långt gräs och plocka klöverblommor och halvmogna björnbär i dikena, att åka förbi vidsträckta vetefält som böljer sig mjukt i vinden, att kunna klättra upp i träd vars grenar böjes av så så så mycket frukt och sen plocka fickorna fulla med plommon som smakar sådär ljuvt sött och solmoget, att kunna sitta i hamnen i mitt älskade Göteborg efter ett överraskningsäventyr med fantastiskt sällskap och se solen gå ner men ändå frysa lite om tårna, att få uppleva lyckan i att kunna plocka fingrarna alldeles kladdiga av blåbär i ett orört och stilla skåneparadis, att promenera på grusvägen bakom kyrkan i solnedgången och se älvor dansa på åkrarna intill, att förundras av natthimlen och se två fem tio stjärnfall på en kväll och sen få sitta i sensommarnatten och skratta tills tårarna sprutar och hålla värmen med roibos och filt, att hinna säga hejdå till bästa tjejen med scones och marmelad på någons båtbrygga omgiven av frodig vass och att få sitta bakom cafétältet på läger och prata om viktiga saker i mörkret trots att klockan bara är tio.
Och jag hoppas alltid på att lyckas föreviga det vackra och trots att det inte går så bra vet jag ändå om att det mesta ändå alltid bevaras i hjärtat.
-ann
en kristallklar kväll
Med ett minneskort som inte fungerar är det svårare att nå den nivå av dokumentation jag önskat denna sommaren. Istället för att skriva dagbok och få ner tankar med penna på papper får jag ner kladdiga idéer på mobilanteckningarna och det är även med mobilens lågupplösta kamera jag förevigar de flesta stunder.
Jag lever i alla fall ett ljuvligt sommarliv. Jag varvar långa jobbdagar med försäljningsrekord, babs-kvitton och kanotuthyrningar med stunder i hängmattan, cykelturer och smultronplockande. Jag hinner träffa långväga vänner och jag har nog träffat fler sådana än de som finns nära mig. Jag försöker vänja mig vid tanken att inte bo hemma i höst och att jag har ynka åtta dagar kvar på jobbet. Jag dricker till min stora förvåning kaffe allt oftare trots att jag är en svuren te-entusiast. Jag ser på favoritprogram och återupplever två år gamla tankar om hur begränsad jag känner mig i min kropp då jag vet jag vet JAG VET att jag är ämnad för dans. Jag märker mer och mer vilken musiksmak jag har och hur lite jag bryr mig om vad det är jag egentligen jag lyssnar på så länge jag tycker om det.
Och det är så skönt att se att trots att bilder minnen och dagboksanteckningar finns kvar från för två år sedan och hur mycket, tankar minnen vänner, är exakt samma är det så oändligt mycket som förändrats - och det mesta till det bättre. Den nivå av bekvämlighet jag känner gentemot mig själv jämfört med för två år sedan har ökat markant och jag är så STOLT över att jag är kvinna och att jag har potential och att jag var skapad till en perfekt avbild. Det handlar inte om högmod utan realisation, att jag är ett verktyg som faktiskt har en funktion. Att sedan få inse vilken funktion jag har att fylla ser jag fram emot med pirr i magen - och han är mitt största stöd.
Röriga tankar en kristallklar kväll.
-ann
på något sätt är det befriande med ensamheten
Är inte sommarkvällar de bästa ändå?
När luften är sådär ljuvligt frisk och drypande av blomdoft som schersmin och rhododendron. När himlen ändrar färg i minst 8 nyanser och fåglarna sjunger några sista sånger och berättar för varandra vad som hänt under dagen. När värmen lagt sig något och det inte är för varmt för att ha på sig en stickad kofta men inte heller för kallt för att fortfarande gå barfota i det snart daggblöta gräset. När stentrappen på framsidan fortfarande andas sommarsol och humlorna samlar bara lite nektar till innan nattens vila.
De avnjutes lika bra med armen om en kär person, men på något sätt är det befriande med ensamheten. Tankarna spinner på ett annat sätt då och störs inte lika lätt av funderingar på vad som bör sägas härnäst eller om sällskapet trivs bra med umgänget.
Det är nog lite lättare då, för mig, att tacka Gud för det fantastiska han skapat och det är lättare att inte skämmas över tåren som rinner längs med kinden.
-ann
å den ljusnande framtid är vår
HURRA HURRA HURRA, för två dagar sedan tog min favorit Hilda studenten! Redan i slutet av maj gav vi oss ut på äventyr i Borås för att plåta lite studentbilder. Inte nog med att vi smög oss in på ett industriområde där vi kanske inte fick vara, träffade bekanta till Hilda i skogen (av alla ställen) och störde ett mediterande par på ängen bredvid gärdesgården på nedersta bilden; vi lyckades framför allt ha en väldigt lyckad dag och det är stunder som sådana som får en att uppskatta och värdera sina vänskaper.
[Hilda, jag är så stolt över dig och så glad att du äntligen får vara fri från gymnasiet och allt vad det innebär!! Det ska bli så spännande att se vad livet har förberett för dig, och snälla låt mig komma och hälsa på dig i Stockholm. Du är en pingla i särklass.]
Själv tog jag studenten i tisdags och jag kunde inte önskat mig en bättre dag. Strålande solsken, de bästa klassisarna och sen en hejdundrande studentmottagning med min kusintvilling innan vi åkte och firade traditionsenligt med den kristna skolgruppen och senare mötte upp med klassen på krogen och dansade tills fötterna ömmade.
-ann
älskar dessa
what draws people to be friends is that they see the same truth. they share it.
-C.S Lewis
taizé 2013
Tittar igenom gamla bilder, förundras (med lite sorgsenhet i hjärtat) hur mycket man förändras på två år och längtar tillbaka till värmen och lugnet jag fick uppleva i Taizé en augustivecka 2013. I Frankrike trivdes jag ändå ganska bra.
-ann
gudsystrar
Idag hade jag, Clara och Paula äntligen en riktig reunion! Vi åt lunch hos Clara med hennes man Isak, och sen åkte vi iväg i det kyliga (men ack så fina på bild!) vädret för att fota porträttbilder och bebismage.
Det är så välsignat att få ha två så bra och insipirerande kvinnor att kalla sina gudsystrar.
-ann
klocktornshöst
Jag tror det är när jag glömmer stanna upp och se vad jag har som jag blir som mest olycklig. När jag glömmer se människorna runt omkring, när jag glömmer se vad Gud gör för mig varje dag, när jag glömmer se de vackra små sakerna som gör livet sådär fulländat och magiskt.
Det är när jag glömmer att andas in kall och frisk luft från det öppna fönstret bredvid sängen varje kväll, när jag glömmer ge Daphne en extra kram bara för att hon är hon, när jag glömmer tacka Gud för att nåden är ny varje dag, när jag glömmer klättra barfota i lönnträdet en sista gång innan vintern, när jag glömmer inse hur fantastisk biologin är som vi läser i skolan, när jag glömmer förstå att detta är mitt sista år med mina underbara klassisar, när jag glömmer gå och spana efter nötter under valnötsträdet och det är när jag glömmer tänka på att livet är så mycket mer än en spricka i telefonskärmen.
Jag borde sluta glömma av att detta, detta nu, är min Klocktornshöst. Och jag borde leva i den mer. Med min största kärlek som följeslagare. För vem är bättre än Han?
säg inte "Gud, jag har så stora problem" utan säg "Problem, jag har en så stor Gud"
Idag är jag tacksam för sanningen. Det är jag ju alltid, såklart. Men jag tänker lite extra på det nu.
svart svart grått
Och jag kan ganska lätt vänja mig vid det svartvita för jag vet att livet bakom filtret är mycket mer färglatt än så.
nobody can tell you there's only one song worth singing
Men jag står också på händer i trädgården, gör dreadlocks, får min tandställning borttagen, blåser maskrosfrön, mimar med inlevelse till abba-låtar trots att bilar kör förbi, kramar kusiner vänner farföräldrar föräldrar, drömmer om att bli jazzmusiker, flyger till Stockholm och lilla storebrodern, prövar 80-talsklänningar, bläddrar i gamla fotoalbum, skrattar åt fina minnen, har farmors skrattögon, sover några timmar på en filt i solen, firar ledighet med en dagstripp till Göteborg och planerar grillkväll med klassisar.
Och det är nog bra att man tappar bort sig lite granna ibland, för då blir nöjet större när man hittar tillbaka.
-ann
där lavar kan gro
Kanske är det välförståeligt. Men kanske borde vi förstå att även bland välbekanta träd kan vi finna frid och ro.
Vem säger att nytt är bäst? Ibland måste man få vara konservativ.
-ann
jag med, tror jag
Min kusin Paula är vacker. Inte bara i vem hon är, i vad hon är. Inte bara i hennes skratt, hennes goda leende och sprudlande personlighet. Inte bara i hennes bubblande glädje, i hennes rullande tårar. I hennes ögon, i hennes händer, i hennes kramar och hennes humor. I hennes dialekt, i hennes entusiasm. I hennes hjärta och i hennes andetag.
Utan i henne. I Gud.
Och det är vackert. Och det är du. Och det är jag med, tror jag.
-ann
för ett år sedan
För ett år sedan skrev jag detta:
"Jag klär mig som av rutin i stickat, går ingenstans utan raggsockar, fäster bak luggen som alltid, står och söker med blicken högt högt högt upp i himlen men snön tar aldrig slut, väntar tills bilarna passerat innan jag mimar med i mitt personliga soundtrack som jag alltid har i öronen, spelar favoritlåtar på gitarr och sjunger högt trots att alla i huset hör, har mysighet som min största prioritet mer än vanligt, jag lever för varm mjölk, mörka morgnar, tassande barfotafötter över kalla golv, kramar under tjocka jackor, sitter kvar i skolan sent och lyssnar till ekande julmusik, varvar skratt med blickar ut genom fönstret på lektionerna och jag vill bara springa ut i snön och lägga mig där och andas rök och känna tårna domna bort och få snö i håret och tänka att nu finns det bara bra saker som händer och nu spelar det ändå ingen roll längre för nu har jag klarat hösten och nu är det vinter och mitt hjärta värker av lycka för jag har de bästa vännerna man kan ha och snart är det lov och jag har en chokladkalender i skåpet."
Och idag förundras jag över att trots att mycket hinner ändras på ett år är det förvånansvärt mycket som är precis samma.
-ann
i can't live if living is without you
för något större
I eftermiddags på min håltimma fick jag tillgång till vår cirkussal, för fri träning. Jag övade mest trapets brände händerna fick vita byxor av magnesium och konstiga blickar av förbipasserande byggelever.
Loose yourself to dance sjöng Daft Punk högt när jag låg och andades på tjockmattan och jag kände mest att ja, att förlora sig själv i dans är något som passar mig. Det bästa jag någonsin gjort var att dansa på Ungomsoas sommarläger i somras- där fick att förlora sig själv i dans en helt ny innebörd.
Och jag förundras mest över hur egentligen allt man gör kan göras för Gud. Dans, cirkus, sång, skratt, tankar, liv.
Ni anar inte hur mycket sinnesro en håltimma med cirkusträning kan ge. Ni anar inte.
-ann
medicine
I höstas började jag ta danslektioner i modern dans. I flera veckor har vi övat och finslipat vårt uppträdande och ikväll hade vi vår sista föreställning; som dessutom var vår bästa.
Pirret vinkningarna tummen upp klapparna kramarna andetagen lugnet insikten fokuset innan ridån går upp är något av det bästa jag upplevt och vet. Och att sedan få dansa ut sitt hjärta, att få kliva ur sig själv och i någon annan men samtidigt få uttrycka riktiga känslor- Åh.
-ann
