Vaknar för tidigt av mig själv trots att klockan ringer strax efter 6, sover fortfarande med öppet fönster och bryr mig inte om kylan sålänge jag är varm om fötterna. Försöker koppla bort att det kommer vara lika mörkt som det är utanför fönstret när jag vaknar som när jag kommer hem och fokuserar istället på hur himlen skiftar färg i minst 4 nyanser av grå innan molntäcket spricker upp och solen tittar fram. Jag genar över åkern och grannhunden skäller. Som vanligt.

Tåget till skolan är fullt som vanligt och vi sitter antingen längst fram eller längst bak på obekväma säten där det är svårare att somna men lyckas ändå. Släpar på stegen upp för backen till skolan för egentligen hade jag bara velat ligga kvar i sängen och lyssnat på Beethovens Kejsarkonsert.

Tar upp almanackan och antecknar allt för ofta, om prov läxor inlämningar konserter uppvisningar genrep utflykter och påminnelser. Fantastiskt jätteskönt att ha saker att göra men fruktansvärt stressande att aldrig aldrig ha en ledig helg eller dag eller eftermiddag.