personifiering
Tre saker som personifierar mig:
- Jag tycker att mysighet är mer prioriteringsvärt än snygghet, i de allra flesta fall.
- Jag har fruktansvärt svårt för en vissa sorters animerade filmer- främst Tim Burtons animerade skräckfilmer för barn.
- Mina teckningskunskaper sträcker sig ungefär till streckgubbar och köksknivar (oftast i kombination)
Hejhej.
-ann
för något större
I eftermiddags på min håltimma fick jag tillgång till vår cirkussal, för fri träning. Jag övade mest trapets brände händerna fick vita byxor av magnesium och konstiga blickar av förbipasserande byggelever.
Loose yourself to dance sjöng Daft Punk högt när jag låg och andades på tjockmattan och jag kände mest att ja, att förlora sig själv i dans är något som passar mig. Det bästa jag någonsin gjort var att dansa på Ungomsoas sommarläger i somras- där fick att förlora sig själv i dans en helt ny innebörd.
Och jag förundras mest över hur egentligen allt man gör kan göras för Gud. Dans, cirkus, sång, skratt, tankar, liv.
Ni anar inte hur mycket sinnesro en håltimma med cirkusträning kan ge. Ni anar inte.
-ann
med änglar i koppunderläggsformat
Sen jag sanerade det bakteriefulla område som jag tidigare kallade mitt rum har jag knappt lämnat det. Där gör jag allt: äter, sover, pluggar, läser, står på händer, dansar, filosoferar, ritar. Ett bra ställe ändå, speciellt med ett fönster på vid gavel, musik i högtalarna och en bild på mig och Maria som änglar i koppunderläggsformat på fönsterkarmen (det är nog det finaste i mitt rum just nu, kanske att ni får se det vid tillfälle.).
-ann
vackraste året
Idag fyller jag 17 år. Kalas, eller nåt.
(Tydligen är idag första dagen på det Vackraste året för min del, då det sägs att man är som vackrast när man är 17. Men jag vet väl inte riktigt huruvida det stämmer särskilt bra)
-ann
medicine
I höstas började jag ta danslektioner i modern dans. I flera veckor har vi övat och finslipat vårt uppträdande och ikväll hade vi vår sista föreställning; som dessutom var vår bästa.
Pirret vinkningarna tummen upp klapparna kramarna andetagen lugnet insikten fokuset innan ridån går upp är något av det bästa jag upplevt och vet. Och att sedan få dansa ut sitt hjärta, att få kliva ur sig själv och i någon annan men samtidigt få uttrycka riktiga känslor- Åh.
-ann
--,-'@ MARIA 17 ÅR @'-,--
På söndag fyller Maria 17 år, men eftersom vi inte ses i skolan då passade Malin, Johanna och jag på att fira henne idag istället. Trots att hon listade ut att något var på gång blev det ändå väldigt lyckat och vi var alla väldigt pepp när fysiklektionen skulle sluta och vi äntligen fick sjunga för henne och ge paketet. Detta hade jag slått in och sedan hade vi fyllt det med typiska Maria-tycker-om-och-önskar-sig-saker, så jag tror det blev rätt bra ändå.
Hon är så fin, den dära; HIPP HIPP HURRA!
-ann
glory days
Vi hade dansuppvisning nästan hela helgen och det kräver så mycket emotionellt att jag var nära på att börja gråta flera gånger på scen.
Daphne och jag gjorde ett skittles-konstverk och skrämde både folk på stan och oss själva med vårt extrema showsmink.
Horred är numera ett vackert frostlandskap och jag blev överraskad av Edvin mitt i måndagslunchrasten så att jag inte kunde sluta skaka på en kvart.
Vi hade en gästlärare i akrobatik på cirkusen och firade Johannes 17-årsdag med chokladpaj och kramar.
Dagen efter Marias födelsedag på söndag fyller jag 17 år och skriver bara tre prov till innan jag får lov.
Dagen efter Marias födelsedag på söndag fyller jag 17 år och skriver bara tre prov till innan jag får lov.
Jag lever livet utan mobiltelefon och nostalgiupplever 00-talet genom musik och film.
Jag mår bra.
-ann
höstdagar
Vaknar för tidigt av mig själv trots att klockan ringer strax efter 6, sover fortfarande med öppet fönster och bryr mig inte om kylan sålänge jag är varm om fötterna. Försöker koppla bort att det kommer vara lika mörkt som det är utanför fönstret när jag vaknar som när jag kommer hem och fokuserar istället på hur himlen skiftar färg i minst 4 nyanser av grå innan molntäcket spricker upp och solen tittar fram. Jag genar över åkern och grannhunden skäller. Som vanligt.
Tåget till skolan är fullt som vanligt och vi sitter antingen längst fram eller längst bak på obekväma säten där det är svårare att somna men lyckas ändå. Släpar på stegen upp för backen till skolan för egentligen hade jag bara velat ligga kvar i sängen och lyssnat på Beethovens Kejsarkonsert.
Tar upp almanackan och antecknar allt för ofta, om prov läxor inlämningar konserter uppvisningar genrep utflykter och påminnelser. Fantastiskt jätteskönt att ha saker att göra men fruktansvärt stressande att aldrig aldrig ha en ledig helg eller dag eller eftermiddag.
Vår grästmatta är täckt med nedfallna löv och under trädet på baksidan gömmer sig mängder med valnötter. Vi får massa äpplen som jag fyller min ryggsäck med inför ett utomlandsäventyr och pratar ständigt om idyller och att fånga dagen.
Men jag laddar tågkortet stup i kvarten och åker helst baklänges i tåget och känner pirret i magen ser landskapen rusa förbi och vet att jag snart kommer få träffa massa härliga människor.
Sen sitter vi allihopa i en soffa och gråter av skratt eller så spelar vi musik och sliter sönder fingrarna på diverse instrument eller så är vi under en fantastisk stjärnhimmel eller så kramas vi för att vi inte setts på så länge eller så springer vi genom en mörk skog och låtsas att vi är på rymmen.
-ann
och lämnar aldrig huset utan raggsockar
Första oktober. Höst. Den årstid jag alltid säger är min största favorit men som nog är den jag egentligen är mest rädd för.
Den årstid då jag behöver så mycket för att hålla mig sysselsatt men har tid för desto mindre. Då nätterna blir allt kortare på grund av kvällar med biologiläxor och stress. Då jag alltid är trött och alltid, alltid, fryser.
Den årstid då jag behöver så mycket för att hålla mig sysselsatt men har tid för desto mindre. Då nätterna blir allt kortare på grund av kvällar med biologiläxor och stress. Då jag alltid är trött och alltid, alltid, fryser.
Men det finns något magiskt med hösten. För trots att allt blir lite jobbigare finns det så mycket att vara tacksam över, så mycket att ta vara på uppskatta älska minnas skapa och upptäcka; sysslor som kanske inte är särskilt karaktäristiska för hösten men som får en speciell charm just då- till exempel mången koppar te och beundrande av stjärnhimlen.
Att ligga på rygg i ett hav av gula orangea röda löv, att titta upp upp upp på himlen och lövverken ovanför, att få håret blött av frost som tinar och att se andedräkten stiga som vit rök, att minnas att jag lever för något större än betyg och prestationer, att minnas att livet går vidare och att "jag kommer klara denna höst också"; det är guldkorn som jag upplever bäst ensam.
Gärna tillsammans med några av mina bästa höstmelodier- 125 sånger ihopknåpade till en enhet som erbjuder sinneslag för bokmys gråtstunder tekalas golvtupplurar eller lyckorus.För jag uppskattar hösten för allt dess innehåll...
-ann
drömmar
Det här med att drömmar aldrig slår in, det stämmer inte. Ibland behöver man bara jobba lite för dem.
För två år sedan trodde jag aldrig att jag skulle lyckas bli det minsta gymnastisk eller att jag någonsin skulle få uppfylla min dröm om att börja dansa.
Idag har jag gått på nycirkus i lite mer än ett och ett halvt år och har precis börjat ta lektioner i modern dans; allt är så nytt och fräscht och passar mig perfekt och det känns så himla bra.
Så ja, drömmar slår in. (Alltså ibland vill jag bara kalla mig för klyschornas moder för detta + allt mitt tjat om att fånga dagen är bara så fullt av klyscha att jag ibland fnissar åt mig själv. Men jag är hemligt stolt över det, för jag tror att jag insett något på riktigt som många andra ratar per automatik. )
-ann
om sommarstress och lyckorus
Idag gör sig allt plötsligt ännu mer påmint. "Vaddå allt", tänker ni, "allt gör väl sig påmint nästan hela tiden?"; och då vill jag svara er att nä, det gör det inte. De senaste dagarna har jag knappt vetat någonting och kopplat bort det lilla jag vetat.
Plötsligt, idag, efter att en kär vän begett sig till tåget hem och jag sitter mitt i ett rum fyllt av packningskaos och Bruce Springsteen-musik trängde sig det lilla (men så fruktansvärt stora) jag sett som avlägset in i mitt sinne och gjorde sig påmint om att det inte är avlägset alls.
Idag åker jag till Ängelholm för 18-årskalas. Jag sover där en natt för att sedan åka till Örkelljunga och va på läger, för att sedan därifrån åka till Helsingborg och bli upplockad av en buss som ska ta mig och många av mina fantastiska vänner till Taize.
Jag lämnar Horred kvart i fem idag och jag har knappt börjat packa. Ni anar inte paniken.
Ändå har jag nog inte fattat att jag inte kommer träffa min pappa på tre veckor och att jag sen kommer hem lagom till ett tandläkarbesök och skolstart. Det går inte in i min hjärna.
Så här sitter jag istället- fortfarande i pyjamas med så lugn musik som möjligt på för att lugna mina nerver, skrivandes ett blogginlägg om allt jag måste göra istället för att faktiskt göra det.
Är fylld av så mycket stress, pirr, ångest, lycka, överskottsenergi, panik, glädje och frid på samma gång.
Kortslutning.
-ann
vardagsbestyr
Har precis kommit hem från ett femdagarsläger. Så fantastiskt bra vecka- är numera rik på många nya upplevelser, vänskaper, tankar och tacksägelseämnen. Samtidigt har det varit en av de mest krävande veckorna i mitt liv och jag känner mig minst lika utmattad som glad.
Nu vill jag hinna med jobb, långa lässtunder, fikapauser, födelsedagsfiranden, nattpromenader, bärplockanden, drömmerier, kompishäng och andra finheter innan jag beger mig iväg söderut igen om drygt en vecka.
Visste ni att jag har skaffat Instagram? Där kan ni följa mig mer uppdaterat på alla de vardagsbestyr jag har för mig jämt. @annkaethe
ps tack tack tack alla ni pinglor för all den fina respons jag fått det sista. Betyder oändligt mycket! Vilka är era bästa vardagsbestyr? Sommarkramar till er alla. ds
-ann
get me out of this world
-ann
cogito, ergo sum
Har en av de mest kaotiska veckorna hittils.
Men jaja. Jag tänker, alltså finns jag. Cogito, ergo sum.
-ann
idyllsökare
Om jag skulle få beskriva mig själv med ett ord skulle jag nog välja idyllsökare. Något av det bästa jag vet, och något som jag är riktigt bra på, är att se och ta vara på de där riktigt magiska ögonblicken som ibland, tyvärr, går obemärkta förbi.
Det senaste har jag till exempel suttit ute och läst i det fina vädret, gått långpromenader, suttit i ett av skolans fönster och ätit delicatoboll, spelat ukulele med sjöutsikt i solnedgången, plockat en stor bukett bland ett hav av vitsippor, lyssnat på det nya från Noah and the Whale ensam i skolan, pratat i telefon med fina människor och tagit ut cykeln för en premiärtur för iår.
-ann
himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö
Igår kväll velade jag ganska länga huruvida jag skulle åka och fira valborg i Haby eller stanna hemma och plugga istället. Tur att jag tog mitt förnuft till fånga, för åh vilken trevlig kväll jag hade!
Olyckligtvis tog mitt kamerabatteri slut alldeles i början av kvällen, så det var inte alla människor som hann komma med på bild, förutom på min mobilkamera (då jag och Daphne sprang till mer eller mindre okända människor och frågade om vi kunde få fota oss med dem, så kul!).
Kvällen bjöd på grill, skratt, nya vänskaper, musik, dans, bad för de modiga och sånt som ett valborgsfirande bör innehålla. Kan med gott samvete säga att det var en av de trevligare valborgmässoaftnar jag varit med om.
-ann
nu mår jag bra av...
ljusa kvällar och solsken genom fönstret på morgonen
ett nattduksbord fullt av böcker
favoritpersoner
bilder på favoritpersoner på en av häftstift prickig vägg
-ann
på resande fot
Idag är en av de gråaste dagarna på länge, och trots att jag klär mig ungefär lika grått är mitt humör på topp. Denna helg, liksom de två senaste helgerna, har jag fullt upp och kommer befinna mig en stor del på resande fot. Att jag dessutom klarat av nationella prov i svenska utan smärre ångest gör mig himla glad.
Taggar igång med bra musik i öronen innan jag möter upp tre goingar på tåget och glömmer allt som har med biologiprov nästa vecka att göra.
-ann
If you'll believe in me I'll still believe
Om cirka 40 minuter beger jag mig hemifrån. Vi det laget har jag packat klart min kånken, snörat på kängorna, gjort mig beredd med tågkortet, försäkrat mig om att jag inte glömt något och vant mig vid fjärilarna i magen som spökat hela morgonen.
Idag ser jag Mumford and Sons live i Köpenhamn. Galet.
-ann
påsklovet 2013
Under årets påsklov har jag hunnit läsa två böcker, lyssna till fågelkvitter, ha batman-maraton, laga min tandställning, cykla tandemcykel, skratta, få feber över en natt och bli kvitt den lika snabbt, ha picknick, fixa ID-kort, äta glass, sola, glädja mig över hur ljust det är, känna lukten av regn för första gången på flera månader, se första säsongen av Game of Thrones, krama många fina människor, få panik över alla nationella prov som ska skrivas nästa vecka, skjuta upp allt som handlar om förberedelser inför de nationella proven nästa vecka, upptäcka en ny artist och skutta över tanken på att jag får spendera en hel dag med bästa tänkbara sällskap och tillsammans få se mitt favoritband live.
-ann
